Linda Furtenbach

Äntligen är det lugnt och skönt här i huset, blev en del spring och omnattning fram till tio.. men som sagt nu är allt tyst.

Satt och funderade över en sak en nära vän nämde för några dagar sen ; jag vill ha någon att dela allt med, jag känner mig ensam.. I ett tappert försök så sa jag så lugnande jag kunde att det kommer, det kommer med tiden. Till svar fick jag; men jag orkar/vill inte vänta..
För mig har det alltid varit så att jag bara tänker att äsch det kommer, men egentligen är det väll en ganska idiotisk tanke? Varför inte leta runt lite, kolla lite extra, ligga ute på marknaden helt enkelt. För oftast är det ju faktiskt inte som i sagorna att drömprinsen kommer ridande på en vit häst och tar en med storm.. nej, lite får man nog allt kämpa. Och visst kan det vara så att man kan träffa en helt underbar människa genom bara en slump. Men chansen att göra det ökar ju betydligt om man själv anstränger sig och försöker träffa nya människor och besöker nya platser. Fast det är väll så att vi är för bekväma/rädda för att göra det.. inte vet jag, men det tål iaf att tänkas på.

Jaja, vi får se om Wilsson och gänget dyker förbi på en nattlig cigg, skulle vara attans trevligt iaf ! Ciao bellas <3